lisae

Hur j*vla kasst får allting bli allså? Är inte jag värd bättre än detta ? kanske alla småelaka saker jag gjort i mitt liv straffar sig nu  :/.
14/6 Kan jag bara radera den dagen ur minnet? please.

1.. Hur mår du idag? Promise
2. Kommer du komma långt i livet? Ugly
3. Hur ser dina vänner dej? Far away
4. Kommer du gifta dej? Time to dance
5. Vad är ditt livs themesong? Jag drömmer om en jul hemma (HAHAhaha)
6. Vad är ditt livs historia? Total eclipse from the heart
7. Hur är skolan för dej? Enter the Circus
8. Hur kan du komma framåt i livet? Hang ?Em high
9. Hur kommer imorgon vara? I?ve got a dark alley and a b?
10. Vad är det bästa med dina vänner? I write sins not tragedies
11. Vad finns i lager för nästa vecka? Something happened on the way to paradise
12. Vilken låt beskriver dig bäst? Sexy back =)=)
13. Hur är det med ditt liv? Hips don?t lie
14. Vilken sång kommer spelas på din begravning? Jag ska fånga en ängel
15. Hur ser världen dig som? Another day
16. Kommer du ha ett lyckligt liv? Juni, Juli, Augusti
17. Vad tycker dina vänner om dig? Unbelievable
18. Vilken låt beskriver den du är attraherad av? It will take a long, long time
19. Vad skulle du vilja säga till nästa generation? Glorious
20. Har du en djup och mörk hemlighet? Someone to love
21. Brukar folk i hemlighet fantisera om mig? That´s my goal
22. Hur kan jag göra mig själv glad? The right man
23. Kommer jag någonsin ha barn? Something worth living for
24. Vad är några bra tips till mej? Dom andra
25. Hur kommer jag att bli igenkänd? Something happened on the way to paradise
26. Vad är min danssång? Living for the city

Christina Aguilera eller Britney Spears
Rosa eller Lila -
Tv eller Dator
Hockey eller Fotboll? HATAR hockey!
Berg-och-dalbana eller Vattenbana
Guld eller Silver
VH1 eller MTV - Utan tvekan!
Sanning eller Konsekvens
Harry Potter eller Lord of the Rings - Sjävklart Harry P böckerna men asså filmerna är bara skit så där blir det LOTR
Vinter eller Sommar - Vräme, sol och ledigt!
Stjärnor eller Månen
Sko eller Sandal
Bad eller Dusch -
Svart eller Vit
Långt hår eller Kort hår - jag passar inte i så långt hår, men på andra är det jättefint
Klänning eller Kjol
Mobil eller Telefon
Lägenhet eller Hus
Ring eller Halsband - jag trivis inte i ringar, halsband gillar jag däremot!
Jordgubb eller Hallon
Höst eller Vår
Jeans eller Leggings - Just nu iaf!
Jul eller Påsk
Afrika eller Asien
Bil eller Buss
Nagellack eller läppstift- Savrt eller fransk manikyr
Hav eller Sjö
Nyår eller Midsommar
Plugga eller Arbeta - Båda!
Löshår eller Äkta
Ipod eller Mp3 -
Snowboard eller Skidor

När jag var valp underhöll jag dig med mina egenheter och fick dig att skratta. Du kallade mig ditt barn, och trots antalet skor jag tuggade sönder och några totalförstörda kuddar blev jag din allra bästa vän. När jag var "dum" hund, pekade du ditt finger mot mig och frågade "hur kunde du?" Men sen veknade du och la mig på min rygg och gosade med mig.

Det tog lite längre tid än väntat för mig att bli rumsren, för du hade väldigt mycket att göra, men vi klarade av det tillsammans. Jag kommer ihåg nätterna när jag låg tätt vid din sida och lyssnade på ditt snarkande, lyssnade på dina lugna andetag och hemliga drömmar, och jag tänkte att livet kan inte bli mer perfekt än så här. Vi gick långa promenader i parkerna, åkte långa bilturer och stannade för att äta glass, (jag fick bara våfflan för "glass är inte bra för hundar" sa du), jag tog långa tupplurar i solen då jag väntade på att du skulle komma hem vid slutet av dagen.

Så småningom började du spendera mer tid på arbetet och satsade på din karriär, och du lade mycket tid på att leta efter en  människovän. Jag väntade tålmodigt, tröstade ditt brustna hjärta och förstod dina besvikelser, klagade aldrig på dåliga beslut, jag viftade på svansen och visade glädje då du kom hem, och jag blev lycklig för din skull när du blev kär.

Hon, numera din fru, är inte en "hundmänniska", men trots det välkomnade jag henne till vårt hem, visade henne tillit och lydde henne. Jag var lycklig därför att du var lycklig. Sen kom människobarnen, och jag delade er glädje och lycka. Jag var fascinerad över deras små fingrar, hur dom luktade, och jag ville ta hand om dom också. Det var bara det att hon och du var oroliga att jag skulle skada dom, och jag tillbringade mesta tiden förvisad till ett annat rum eller en hundbur. Åh, som jag ville älska dom, men jag blev "fånge i kärleken".

När dom blev äldre blev jag deras vän. Dom hängde i min päls då de försökte stå på egna ben, petade med fingrarna i mina ögon, undersökte mina öron, kysste mig på nosen. Jag älskade allt som hade med dom att göra och deras beröringar, - ditt kel med mig var numera sällsynt - och jag skulle försvara dem med mitt liv om det så behövdes. Jag smög ner i deras sängar om natten och jag lyssnade till deras oroliga andetag och hemliga drömmar. Tillsammans väntade vi på ljudet av din bil på uppfarten.

Det var tider då andra frågade om din hund, och du visade stolt det foto av mig som du bevarade i din plånbok och berättade historier om mig. De senaste åren svarade du "Ja" och bytte sedan samtalsämne. Jag hade gått från att vara din hund till bara en hund, och du undvek alla kostnader som hade med mig att göra.

Nu har du en ny karriärmöjlighet i en annan stad, och du och de ska flytta till en lägenhet där husdjur inte är välkomna. Du har tagit det rätta beslutet för din familj, men det fanns en tid då jag var din enda familj.

Jag var jätteglad över bilturen (precis som i början av vårt förhållande) tills vi kom fram till djurhemmet. Det luktade hund och katt, rädsla och hopplöshet. Du skrev under lite papper och sa: "jag vet att ni kommer att hitta ett fint hem till henne." Dom skakade på sina huvuden och gav dig en ansträngd blick. Dom inser att för en medelålders hund, även med papper så är det nästan omöjligt. Du var tvungen att ansträngt rycka din sons händer från min päls medan han skrek: "Nej pappa""" Snälla, låt dom inte ta min hund!" Och du var orolig för honom, och vilken hemsk erfarenhet du precis gett honom angående lojalitet, vänskap och respekt för liv! Du gav mig en avskedsklapp på huvudet, undvek mina ögon, och artigt vägrade du ta mitt halsband och koppel med dig. Du hade en tid att passa, och nu har jag en också. Efter att du gått sa de snälla flickorna att du säkert visste om att du skulle behöva lämna bort mig för flera månader sen, men att du inte gjort några försök att hitta ett bra och mysigt hem. Dom skakade sina huvuden och sa: "Hur kunde du?"

Dom är så snälla mot oss som deras upptagna scheman tillåter. Dom matar oss, naturligtvis, men jag tappade aptiten för flera dagar sedan. I början då någon passerade min bur, pirrade det i magen och jag tänkte och hoppades att allt detta bara var en ond dröm och att du kommit tillbaka för att hämta mig, eller så hoppades jag att det var någon som brydde sig, någon som kunde rädda mig. När jag först förstod att jag inte kunde konkurrera med den glädje de söta valparna visade så gav jag upp och satte mig i ett hörn och väntade.

Jag hörde fotsteg från korridoren när hon kom till mig i slutet av dagen, och jag följde henne snällt genom korridoren till ett annat rum. Ett obehagligt tyst och tomt rum. Hon satte mig på ett bord och smekte mina öron. och sa till mig att jag inte behövde oroa mig. Mitt hjärta dunkade av förväntan och spänning för vad som skulle hända, men det var också en känsla av lättnad. "Kärlekens fånge" hade nu nått slutet. Jag var orolig för henne, sådan är min natur. Bördan vägde tungt för henne, och det känner jag till, på samma vis som jag kände till alla dina sinnesstämningar. Försiktigt band hon ett band runt mina framben samtidigt som en tår föll längs hennes kind. Jag slickade hennes hand på samma vis som jag brukade trösta dig för många år sedan. Vant stack hon in nålen i min åder. När jag kände sticket och den kalla vätskan som for genom min kropp la jag mig tröttsamt ner, såg in i hennes vänliga ögon och mumlade: "Hur kunde du?"

Kanske förstod hon mitt hundspråk för hon sa: "Jag är ledsen." Hon kramade mig, och förklarade snabbt att det var hennes jobb att se till att jag kom till en bättre plats, där jag aldrig mer skulle bli ignorerad, slagen, övergiven, eller behöva försvara mig själv - en plats med mycket kärlek och ljus, så väldigt annorlunda än den här platsen på jorden. Och med den sista lilla kraften jag hade försökte jag visa henne genom att vifta på svansen att mitt: "Hur kunde du?" inte var riktat mot henne. Det var dig, min älskade husse, jag tänkte på. Jag glömmer dig aldrig och kommer att vänta på dig i all framtid. Måtte alla i ditt liv fortsätta att visa dig så mycket lojalitet.

Några ord från författaren:

Fick "Hur kunde du?" dig att gråta när du läste det, som det fick mig att göra när jag skrev det? Det är den sammansatta historien om miljoner av "ägda" husdjur som dör varje år i amerikanska och kanadensiska djurgårdar. Den som vill ha denna text är välkommen att använda den för icke kommersiellt bruk, så länge copyrighten respekteras. Hjälp oss att informera, på hemsidor, i tidningar, på djurgårdar och veterinärklinikernas anslagstavlor. Tala om att det beslut man tar att skaffa ett husdjur i familjen är ett viktigt beslut med ett ansvar för ett liv, att kärlek och omtanke, att finna ett nytt hem för vårt husdjur är vårt ansvar och om vi behöver hjälp med omplacering finns goda råd och stöd att få hos olika djurskyddsföreningar. Att allt liv är värdefullt. Gör en insats för att stoppa dödandet och uppmuntra steriliserings- och kastreringskampanjer i avsikt att förhindra oönskade djur.

- Jim Willis.