lisae

Det är så himla mycket tankar som snurrar i mitt stackars huvud...2007 var förmodligen det året som förändrade mig mest.

För exakt ett år sen så var jag ute på okänd mark, jag hoppade av gymnasiet på fredagen innan sportlovet för att jag hade aldrig trivts på den skolan jag gick i.  Den enda skolan jag ville byta till var LM för jag ville vara säker på att inte misslyckas igen..men självklart så fanns det inga platser där så jag fick hoppa av helst enkelt..Jag började jobba på ett hunddagis, jag var verkligen inne i min hundperiod<3 då, det första hunddagiset jag började jobba på hette Villa Vidablick, jag kan säga att jag upplevde dom två värsta dagarna i mitt liv då.

Första dagen började med att tanten som ägde dagiset blev jättesur för jag hade fel skor, hallå första dagen var det! Tanten gick alrig ut själv med sina hundar utan levde endast på sin brorson som inte alltid var där och dom stackars praoeleverna.  Jag överlevde endast den dagen pga att det var en annan tjej som praoade där som jag kunde vara med. Man anna så som hon hette tyckte antagligen oxå att det var hemskt för andra dagen så lämnade hon mig i sticket pga av sjukdom. Andra dagen var Gud så hemsk, det var snöigt och äckligt väder jag fick gå ca 7 promenader, dvs en promme med varje hund, obsarvera att jag var själv. Jag ville inte äta inne hos tanten, så jag fick äta ouppvärmd jätteäcklig köttmat ute (asså jag kände mig verkligen som en uteliggare på ett okomiskt sätt)  Tanten och hennes brorson pratade om mig på polska, tror faktiskt att det var lite elakt prat där. Tanten skällde på mig återigen för saker jag inte visste efter bara 1,5 dag.Sen hamnade jag hos tantens mamma ( gick till henne med brorsonen som inte förstod alls mycket svenska) fick   sitta i hennes kök och dricka gammal juicen (hela situationen var så pinsam) Att jag skulle klara en hel termin på det dagiset kändes ganska horrible...

När jag kom hem så störtgrät jag, ville absolut inte gå tillbaka dit och det fatttade min studievägledare oxå efter att jag pratat med henne i telefon. 

Efter ca en vecka så började jag på ett nytt hunddagis, Tazzen. Det var grymt mycket bättre än villa vidablick
kan jag säga men dom sista dagarna fattade jag inte hur jag stod ut. Jag tänker aldrig ens snudda vid att låta mig bli uttnyttjad så som jag blev där. Jag fick pengar ifrån Vingagymnasiet ( jag har aldrig haft något IG, dom hjälpte mig bara) så jag var oavlönad där på dagiset...vuxna kan vara riktiga skitstövlar kan jag upplysa er om så mkt skitsnack som jag fick höra den våren har jag aldrig hört i hela mitt liv.. I slutet var det som sagt lite jobbigt, mkt var tydligen fel det jag gjorde...bla hur och om jag sminkade mig...sista dagen brast allt typ..började grina för ingenting (förmodligen var det väl för att jag var ute på okänd mark..) jag kunde verkligen inte sluta gråta!

Jag hade en hyfsat hemsk vår...asså jag vet att barn svälter i Afrika och att glaciärer smälter på nordpolen men jag måste ändå säga att jag hade det jobbigt. Den fär perioden har präglat mig en del, mest till det positiva. Jag är oerhört vaksam när personer försöker bestämma över mig och jag är grymt mycket mer spontan nu än vad jag var förut.

Men allting är inte lätt i livet...ingen är ju perfekt, det finns alltid problem som ligger dolda.

Pussar /Lisa